Är hemma hos päronen och passar katten  -  supermysigt. Han följer efter mig överallt
och ska bestämt ligga i mitt knä så fort jag sätter mig ner, haha. Gosis !!! Men, förutom
allt kattmys så är läget åt HELVETE. Haft ett rejält bakslag på hetsätningsfronten, och
som att det inte skulle vara nog så har jag dragit på mig 'svettkörtelinflammation'.  (!?)
HUR LYCKAS JAG ??? Åker alltid på en massa skum skit. Sist var det bukspottkörtel-
inflammation. Har mina körtlar problem av nåt slag!? Mår fan katastrof just nu. Faaan.

 

Hmpf, dagen började dåligt;  maten gick inte som den skulle  =  ååångest!!! Blickade dock framåt
och tänkte att efter mitt obligatoriska tisdags-dubbelpass (Bodycombat + CXWORX) så kommer
jag definitivt att må bättre, det är fan bästa sättet att rensa skallen! ....meeen vad händer??? Min
goa instruktör är SJUK. Ångest ångest ångest ångest ångest all over the fucking place!!!!!!!!! o.O
Men varför i helvete ska en "ändring i veckoschemat" sabba min dag mer? Ain't gonna happen!!!
Not any more.. Tog en powerwalk + jogging och lite backträning med skön ( å lagom förbannad )
musik i lurarna, och sen lite styrka hemma. Vad hände med ångesten..? Jo, den fanns kvar, MEN
definitivt mer hanterbar. Det som känns så BÄST är att JAG löste ångestattacken. Ego-boost! :D
Nej lilla skitdator, nu ska jag bädda ner mig bredvid min älskling. Han ligger å spelar mobilspel,
det kan jag ju bara inte låta honom fortsätta med, haha! ;) Nattinatt, hattifnatt! <3

Vill du synas i TV? Över 1000 jobb på Statist.se!

....iallafall för 3 månader framöver. Jag hoppas verkligen att jag hittar boende även till hösten
så jag slipper flytta hem igen. Känns så jääääävla skönt att ha något eget, men jag ljuger om jag
skriver att allt går som på räls. Trivs skitbra här i Göteborgs centrum (granne med Nya Ullevi),
men maten har inte gått bra. Snarare åt helvete faktiskt. Det som räddat mig är Jerry, min fina
pôjk som fick vara med på bild i gårdagens inlägg! ;) När jag är med honom så funkar det mesta
mycket bättre än när jag är själv. Att bo mitt bland en massa mataffärer å caféer gör inte saker
lättare, men det är en utmaning som jag MÅSTE klara av. Tänker inte gömma mig för världen
pga sjuka tankar som av nån jävla anledning smugit sig in i mitt huvud. NO MORE !!!!!! Är såå
djävulens trött på detta. Vill inte att Jerry ska behöva bli indragen i mitt 'mentala kaos' heller.
Det får INTE gå ut över honom. Sen får jag nog nämna att jag själv är lite chockad över att jag
släppt in någon "ny" i mitt liv. Trodde att det skulle dröja lääänge, alternativt forever, tills jag
skulle våga mig på något som ens liknade ett förhållande, men icke.. "Plötsligt händer det!" <3
.....och jag är så jääävla glad att jag träffat DIG, Jerry. Du är fantastisk !!!! (borde kanske tacka
Johan å Vickan "the matchmakers" också, men då blir deras redan-så-sjuukt-nöjda flin ännu
jobbigare, haha, så jag bangar det nu)

Mer än 9000 lediga jobb varje månad.

Där kom den, den feta smällen på käften. "Värsta" hetsätningen på ett bra tag, dock inte
så extrem som back in the days, men tillräcklig för att jag ska ha ångest för halva jordens
befolkning och känna att jag är totalt värdelös på alla plan. Skön start på dagen... NOT.
Fan fan fan fan fan..... Som vanligt försöker jag komma på varför det blev som det blev.
Gissar på stress. Det är mycket i huvudet just nu. Har en jävla massa saker att kirra idag.
Imorgon bär det av till Uddevalla för plastsyrrans student, på fredag och lördag jobbar
jag 6.40-19 på Ullevi inför Håkan Hellström, och går givetvis på konserten direkt efter
jobbet på lördag. Fredag kväll ska jag flytta in i en lägenhet i stan också, hur det nu ska
gå till. Tror att det kan vara tids-kaoset som satte igång ätstörningsmaskineriet imorse...
Fan. Ska försöka göra resten av dagen till nåt bra. Ser mörkt ut nu, men ja. Ska försöka.


Alltid fraktfritt, snabb leverans och grymma priser - Playman.se

.....på 36 veckor. Rätt sjukt. Haft en grymt bra helg, perfekta "starten" på ett liv utanför
sjukhuset. Nu sitter jag dock och har jääääääääävligt ont i magen av någon konstig alla-
tjejers-förbannelse-anledning. Bööööh! *bitch mode ON* Dagen har i övrigt varit sådär,
men helgen var så jädrans go att jag inte orkar reflektera över måndagskaoset.. Fått lite
"ny" motivation till att kämpa vidare. Känns fantastiskt gött. Pöss på er!

Okej, nu har jag varit på avd. 339 (dagvård) två gånger och 336 (slutenvård) en gång. Imorgon
påbörjas tredje vändan på dagvård, dock en kortare variant... Sen får det fan räcka alltså. Haft
en hel vecka nu utan vårdkontakt, vilket gått rätt kasst tyvärr. Har varit svinförkyld iofs vilket
antagligen (säkerligen) försvårat veckan ytterligare. Såååå typiskt.. Har inte kunnat träna eller
följa någon normal rutin. Jaja, ser faktiskt fram emot dagvården, världens bästa personal. Har
saknat dom tillåmed, haha. Men SEN får det fan vara nog med sjukhusvistelser för min del !!!!!

Första måltiden på min "fria" vecka gick lite sådär. Överätning, men det kanske inte var sååå
konstigt? Pressen att klara mig själv är rätt...överhängande. Försöker att INTE tänka att "nu
kommer resten av dagen gå åt helvete bara för det", vilket är typiskt bulimi-tjafs. Böh. Sitter
å lyssnar på Frozen Soundtrack (Idina Menzel - Let it go) och peppar mig själv lite. Snart ska
jag sätta mig och glo på The Bold and the Beautiful. Need some romantic dramaaa!!! Kanske
uppdaterar bloggen sen med hur dagen gått. Ha det fint alla goa! <3

it's time to see what I can do
to test the limits and break through
no right, no wrong, no rules for me
I'm free

let it go, let it go...

*sitter å skype'ar med Martinisfinis som befinner sig i Kyoto, Japan btw* <3 ...I miss her! :/

Marknadsföring på sociala medier. Prova nu! - FBLikes.se

Guess what!? Jag har bara FEM dagar kvar på slutenvården. SICK!!! 12 veckor har bokstavligen
flugit förbi, heeelt galet. Sen blir det en vecka hemma innan en kort periods dagvård (4 veckor).
Totalt kommer jag ha spenderat drygt TOLV MÅNADER i detta jävla huset EXKLUSIVE öppen-
vården. Med tanke på hur länge jag varit sjuk är det inte så länge dock, men jag hoppas och tror
att det ska räcka. Både tiden som inskriven och som SJUK ska få ett slut, finally! Bakslag lär väl
komma, men jag vet hur jag INTE vill ha det. Efter anorexi x 2 och bulimi x 2 vet jag precis hur
ett icke-fungerande "liv" ser ut, och det är fan inget att sträva efter... Jag ser ljusare än någonsin
på framtiden och är peppad till tusen. Watch out life, I'm coming! ;)

Skitvecka. Hade ett rejält bakslag i torsdags, och en ångestattack grande i fredags. Uurk... Jag
försöker verkligen att se det positiva, att bakslagen blir färre, men det går inte att skämta bort
hur besviken jag blir på migsjälv. Att ha en sjukdom som gör att man psykiskt (och till viss del
fysiskt) torterar sig själv  -  och hatar sig själv för att man gör det  -  är inte nåt party direkt.. :/

Snart är dock skitveckan över och jag ska inte se tillbaka på den... Men EN sak jag gärna minns
är att jag fick oväntat besök av Johan (The Last Band) och Paul (The Diamond Man Clan) igår!!
Blev VÄLDIGT överraskad, å GLAD! ...de är nog två av de finaste pôjkarna på denna planet! ;D

De kunde inte valt en bättre helg att komma hit heller, så..... THANK YOU GUYS! <3


Vill du synas i TV? Över 1000 jobb på Statist.se!

En av de bästa artiklar som någonsin skrivits publicerades i fredags på Aftonbladet.se.
Mia Skäringer, du är fan värd din underbara vikt i guld. Millenniets artikel. Årets käftsmäll.

 

På min tv-produktion körde alla 5:2 och hotyoga. Innan var det LCHF, GI och personlig tränare. Fan tog den som åt potatis, pasta eller bröd! Vad i hela friden gör hon? Vet hon inte. Att äta kol­hydrater öppet är som att beställa en grogg på jobb­lunchen. Man framstår som oupplyst, bonnig och lite äcklig. Men en ihop­rullad ostbit med smör inuti är helt okej att snaska på. Eller en påse baby­ostar i handväskan är också ­helrätt. Också en jävla massa bacon. Fettslamsor till förbannelse. Vad som händer med mina inre organ är fullkomligt irrelevant bara jag blir smal.

Det är jättebra, säger hon med stora ögon som redan väger fyrtioåtta och går på tre hotyoga­pass i veckan och militärträning på helgerna.
– Jag gör inte detta för att bli smal, jag gör det för att cellerna förnyas. Det är som om ingenting faller sig naturligt längre. Som om allt som gör mig till människa måste konstrueras fram. Jag sviker mina egna ideal och är så full av dubbel­moral att inte ens barnen tror på mig längre. Jag njuter av att se de små äta upp sin mat men plågas av samvete när jag själv äter upp på tallriken. Jag säger till småtjejerna att de duger fint som de är i sina kroppar, att de inte ska noja, men nyper mig själv i fettvalkarna, suckar tungt och räknar kalorier hela dagen.

Fyrtio är det nya tjugo. Jag tänker inte ens på det längre, för mig är det är helt naturlig att jag som mamma har vitare tänder än mina barn. Det är pass och dieter och mindfullness. Kalendern är fullspäckad. Man ska bara bli bättre, snyggare, lugnare och viktigast av allt: smalare. Och allt kallas kontroll, medvetenhet och självförverkligande. Osäkerhet och ängslighet förpackat i snygga små gulliga strategiboxar. Gör bara så här! Och jag står häpen med munnen öppen av beundran.

Kända vuxna fyrtioåriga mammor instagrammar om sina superkroppar och passar på att träna när de är mammalediga, springer med livmodern i ett litet stylish koppel tillsammans med joggingvagn och pt. Och i festklänningen på vimmel­bilderna börjar ryggraden att synas.

Wow, vad smal hon har blivit!

De skriver böcker om hur underbart det är med löpning, om dieter och om sina viktresor. Jag köper boken och hoppas lyckas lika bra. Vad jag inte vet är att de kanske drog det sista halmstrået. Att de passade på att släppa en bok så de inte skulle glömmas bort i mediebruset under sin mamma­ledighet, eller att de hade en fet kris och ville ha upprättelse. Att de sålde sin story utan de svåraste delarna. Kanske fanns där ett olyckligt förhållande, en förnedring, kanske var hela boken en springtur ut ur ett äktenskap. Inte svårt att till sist springa milen då. Det har jag också gjort. Sprungit 1 000 mil i mina egna mockasiner. Och jag har aldrig varit så smal som då. Så olycklig som då. Så fanatisk och långt ifrån mig själv som då. Så vad är poängen?

Vissa kallar det hjärtats röst, andra magkänslan. Den inre kompassen. Riktmärkena för vad som passar just den människan jag är. Självklarheten jag föddes med men förlorade i min jäm­förelse med andra. I projektioner. Magkänslan som jag inte hinner lyssna till längre. Som överröstats av ängslan för att inte jag ska vara och välja som de andra. Att jag ska stå onyttig, fet och ensam kvar på busshåll­platsen. Bäst att gå på den buss som redan är knökfull även om jag får stå upp hela vägen och inte ens kommer dit jag ska. För vart ska jag? Vem är jag och vad är bra för just mig? Vem fan har någon aning längre? Inte jag. Hälsostress är det nya ordet. Och andefattighet. Vi är snart bara kroppar som förlorat sin medvetenhet. Dumhuvuden, tomburkar och falska stora leenden. Som om livet bara består av träning och kost.

Att äta bra och röra på sig är något naturligt och grund­läggande i att vara människa. Som att sova och skita. Och att röra på sig mer än vad man stoppar i sig kommer alltid vara det som gäller om man inte vill bli fet. Det vet redan alla. Världen behöver inte ett endaste tips eller en endaste diet till. Det förvillar bara människor som redan har det svårt med sina kroppar. Och för den som redan har ett komplicerat förhållande till mat så kan jag lova att ytterligare en diet på sikt ger minst fem kilo plus på vågen. Och ännu mera ångest. Det räcker nu. Alltså på riktigt. Jag hoppar av, jag har krånglat nog med mig själv. Och jag vet att jag ska hålla mig undan.

Den där knökfulla bussen går åt ängslans helvete. Nu sätter jag mig på trottoaren och väntar in mig själv. Hon som springer där bakom med blodsmak i munnen. Det är bara jag som hittar vägen hem.

Mia Skäringer

Vill du synas i TV? Över 1000 jobb på Statist.se!

Mindre än en vecka tills jag fyller 24 bast (20/2).. Blir spännande att fira sin födelsedag på
sjukhus. Jiippiiieee! Not... Menmen, ser fram emot ett riktigt grymt 25-årsfirande nästa år
istället. MOT ETT FRISKT LIV! Jag känner att detta är vändningen. Hände en incident på
avdelningen igår, en patient mådde inte direkt bra. Tänker inte beskriva händelsen mer än
så, men det var en väckarklocka, både för mig och X (hoppas jag). Ett ätstört liv är......näe,
det är fan inget liv. "Något annat" styr å ställer i ditt huvud och kontrollerar din kropp. Fy
faen vad vidrigt det är, jag kan inte komma på något annat så djävulskt att råka ut för. Kan
lika gärna byta ut alla ätstörningsdiagnoser till "HUMAN SELF-DESTRUCT"... Usch !!!!!!

Men som sagt, jag känner att vindarna vänder och att 2014 blir början på nåt fantastiskt! :)
Hoppas att ni känner detsamma. Let's make the best out of our lives! Peace.

Ange koden "Beauty2014" och få 10% rabatt på hela din order hos www.styledbybeauty.se

Hellööö peeps! Här kommer lite pics från de senaste/4 första veckorna på slutenvården.
Och jaa, min partner in crime fortsätter att "modella" under våra små äventyr. Bästa! ^^

Jahapp, då har jag varit på rehab 4 av 12 veckor... Hur snabbt går tiden egentligen!? NOT ok.
Har gjort en hel del framsteg, så nu i helgen (är hemma fre-sön) ska jag utmana mig lite extra;
 * igår var jag och firade en av mina bästaste vänner som fyllde 25 bast i veckan. Utmaningen
bestod av social träning, alkoholhantering å flexibilitet i dagliga rutiner. Gick finnemang! ;D
 * idag ska jag kolla på Melodifestivalen, deltävling 2, med min familj och äta lösgodis. Känns
sådär, men som sagt, skam den som ger dig! ;)

En "sak" som tagit upp mycket av min tid i veckan är min älskade lilla pissetass. När jag var
hemma i tisdags upptäckte jag en stor böld på svansroten. Snutte har antagligen blivit biten,
så det bar av till veterinären och nu har han dräneringsrör i svansen och tratt runt huvudet.
Stackarn.. :/ Ska till veterinären idag igen och förhoppningsvis ta ut slangarna, men tratten
får han behålla 1-2 dagar till så såret läker ordentligt. Min lilla gosegris! <3

Weeeiiii! Har fått tillåtelse att träna Bodycombat en gång i veckan, samt "fria promenader".
Kom nyss hem från första träningen på tre veckor, fy faaaeen vad underbart! Sicken lycka!
När jag är på gymmet och kör mitt absoluta favoritpass blir jag mer motiverad än någonsin
att bli frisk. Jag vill kunna njuta av träningen  -  och ge kroppen vad den behöver för att bli
stark och påverkas positivt av ett aktivt liv. Jag VET att det går! Hjärnspökena, och en del
ångest, lär alltid finnas kvar (tyvärr), men att hantera skiten på ett bra sätt, och kunna leva
ett "friskt liv" går. Fake it 'til you make it! ;)

Är förövrigt hemma just nu. Avdelning 336 har planeringsdag imorgon och är stängt. Sjukt
dumt egentligen, det är ju inte direkt så att ätstörningen tar en liten skön "paus" bara för att
behandlingen gör det, menmen.... JAG är iallafall glad över den extra permissionen! :) Åker
tillbaka till frukosten på torsdag. Två nätter hemma. Hoppas att det går bra. Det KOMMER
att gå bra. So long! ^^

.....bjuder på en gaaalet säxy bild på Angelica och mig  -  personalen hatar oss redan! ;)

Yäääy! Har inte varit hemma på två veckor, och här sitter jag nu framför brorsans dator
med nybryggt kaffe och katten i knät  =  LYCKA! Har saknat denna lille krabaten så galet
mycket. Min gosebebis!!! <3 Stannar hemma över förmiddags-mellis och lunch, sen åker
jag tillbaka till sjukhuset och stillasittandet. Blir antagligen samma vända imorgon igen...
Känns rätt provocerande med all mat i huset, men jag ska fanimej lösa detta. "HÅLL DIG
TILL MATSCHEMAT FÖR FAEN KVINNA !!!"

Här kommer lite pics från mina två första veckor på rehab. 'Pimpade' toan lite å målade

en snel heZt till Angelica (knäppgöken i jumpsuit)  -  min inkompetenta partner in crime
de närmaste månaderna. Hade nog inte pallat detta utan henne, haha! :)

Snart överlevt första veckan på slutenvården. Gått rätt snabbt trots allt stillasittande. Personal
och patienter är bra, vilket är jäävligt skönt. Första veckan händer det inte så mycket, har mest
pusslat, pysslat å sett på film (3 Bourne-filmer, Like Dandelion Dust, Moulin Rouge, Mysteriet
på Greveholm (från 1996), Skönheten och Odjuret, Bernard & Bianca, Dumbo, The Bodyguard.
......och nu Twilight-maraton = jag ligger på rummet och lyssnar på Thåström!). Haft tre besök
med, i torsdags kom mina två fina syskon, igår var min fantastiska plastsyrra här, och idag fick
mina föräldrar min tillåtelse att komma hit.

Blir jätteglad för besök  -  så om nån av mina fina vänner därute vill göra en liten visit så KEEP
IN TOUCH! Saknar friheten som fan, men å andra sidan kanske jag blir friare än någonsin om
jag lyckas med detta... Rock on.

Det tar emot att erkänna, men jag börjar få kalla fötter..... Fick en rundtur på slutenvården igår.
Jag bröt nästan ihop. Shit. Trodde verkligen inte att jag skulle reagera så! :/ Frågan är om det är
Charlotte eller ätstörningen som är livrädd? Det pågår ett krig i mitt huvud just nu. Vet inte vad
som är rätt och fel. Men jag VET att jag har sagt till mig själv att inte tacka nej till slutenvård  -
IGEN. Tackat nej två gånger tidigare under de här snart åtta (!!!) åren... Känner mig delad, men
det här måste få ett slut. Nu. Är så sjukt nervös, och rädd, men nu gäller det att stå på sig mot de
inre demonerna. Jag tänker göra slut, och det är antingen jag eller ätstörningen som överlever.

Nu äre bara 3 veckor kvar. Knappt! Tills vadå? Tills jag åker in på slutenvård. Det ultimata
testet för att se hur mycket som krävs för att bli av med ätstörningsfanskapet en gång för
alla. Tackat nej till slutenvård två gånger under de senaste åren, vilket jag ångrar nu. Men,
å andra sidan kanske jag inte var mogen för att ta det steget tidigare... Så NU eller aldrig! :)
Om 3 veckor "flyttar jag in" på sjukhuset för att under 3 månader försöka ta tag i mitt liv...
Hoppas att jag hinner träffa många av mina närmsta vänner innan, så att jag vet varför jag
kämpar! <3 Hoppas att någon hälsar på med, vore trevligt... Efter ett par veckor lär jag få
vara hemma på helgerna, men i början blir det hardcore. Är taggad, men livrädd. Kommer
inte kunna träna  =  NIGHTMARE!!!!! Blir till att kämpa tillbaka musklerna i vår/sommar.

Hoppas att ni haft/har en härlig jul! :) För min del har den innehållit en hel del ångest, men
jag älskar fortfarande julen. Fattas bara en halvmeter snö...

Har börjat på en sammanfattning av 2013, brukar ha ett inlägg med en summering över vad
som hänt under året. Tänk att jag i princip alltid mått PISS under de sista veckorna varje år?
Eller ja, förra året var jag väl "nöjd" som hade gått ner en massa kilon (22 för att vara exakt)
till nyår, men det var också en sväng ner i anorexi-träsket IGEN, vilket senare resulterade i
bulimi. IGEN. Nädå, jag är inte bitter... ELLER!? 2014, det måste seriöst bli ett bra år...

Nu ska jag lägga mig och försöka somna trots att det känns som att det sitter sjutusen nålar
i min hals. Förutom DET så ska jag dock försöka sålla bort alla negativa tankar. Det där om
att 2014 måste bli ett bra/bättre år.....jag VET att det kommer att bli det. I feel the vibes! ;)

Bär en egendesignad klocka - klicka här för att komma igång!