Har inte bloggat på länge nu. De senaste veckorna har varit rent vidriga, så jag har inte
direkt varit sugen på att uppdatera, även om det kanske hade varit bra att skriva av sig
i stundens hetta... Hetsätningarna har gått totalt överstyr. Har varit utan hetsfan EN dag
denna veckan. Var ruskigt nära på att dra till psykakuten för några dagar sen, ångesten
ströp mig, men vad skulle de kunna göra...? Ge mig lugnande och ett glas vatten? Säga
att 'det ordnar sig'? Fuck that shit. Försökt spendera så mycket tid hemifrån som möjligt.
Sover hos kompisar. Klarar inte av att vara hemma. Så fort jag kommer innanför ytter-
dörren tar monstret över och jag har ingen chans att kontrollera vad som händer. Låter
väl helt galet för er som inte har erfarenhet av ätstörningar, och ja, galet är vad det är..
Som att du sitter och tittar på när något annat styr din kropp. Själen finns där inne, men
kroppen är kopplad till något annat. Fruktansvärt... Så nu ska jag försöka få akut-tid på
vårdcentralen direkt efter påskhelgen för att få iväg remisser till "rehab" så snabbt som
möjligt... Vårdhelvetet ska krångla till det så mycket, kan ta hur jäkla lång tid som helst
att få hjälp. Det är fan inte okej. Nu är det liksom....kris. Jag orkar inte. Trodde inte det
skulle gå så långt igen, eller att jag skulle säga detta, men jag ger faktiskt upp.

I've walked this road so many years
I've worned out all my boots
I've cried all tears
So many cross roads left behind
So many choices burned in to my mind

Maybe it's not enough
Maybe this time it's just too much
Maybe I'm not that tough
Maybe this time the road is just too rough

Lyssnar sönder "Road Salt" med Pain of Salvation nu, känns fan som den är skriven till

mig i detta läget. Scary shit. Men den lugnar ner mig lite iallafall...

he can only hold her for so long
the lights are on but no one's home
she's so vacant
her soul is taken
he thinks "what's she running from?"

now how can he have her heart
when it got stole?
so he tries to pacify her
but what's inside her never dies

Nöjesresan.se - Sveriges största utbud av upplevelser, lokalt och internationellt!

När man lyssnar på en låttext kan man i princip alltid relatera till den på ett eller annat
sätt. Speciellt till alla dessa love songs. Något som jag funderat på mycket det senaste
är hur jag relaterar till "olycklig-kärlek-låtar". Alltså negativa  -  när man vill bryta loss
men det inte går. Då är det ingen kille jag tänker på utan ätstörningsmonstret som jag
delar kropp med. Ja, jag veeet att det är MIN kropp, att jag inte ÄR ätstörningen (som
alla psykologer alltid måste påpeka), men "den" är ju trots allt INUTI min kropp.

Ett exempel är Zara Larssons nya låt, Uncover, som jag lyssnar sönder just nu:

nobody sees - nobody knows
we are a secret - can't be exposed
that's how it is - that's how it goes
far from the others, close to each other

...eller en låt som jag dansade till på en uppvisning för länge sen, som jag diggar:
(Linda Kiraly - Can't let go)

this love is so dysfunctional
it leaves me so emotional
can't take it anymore but I can't let, can't let, can't let,
I can't let go
I try my hardest to break free
I'm so locked up and you got the key
I'm in way too deep and I can't let, can't let, can't let,
I can't let go
[...]
no matter how hard I may try
it just wont die
the many memories haunt my mind
I can't understand why
I still hold on, what went wrong
tell me is it my fault
I need to know
don't wanna guess anymore
I know I should leave you alone but I just cant let go

Lite svårt att förklara detta för de som inte varit med om ätstörnings-mindfuck, men
ändå... Är ganska säker på att alla som HAR det, känner igen sig jävligt väl i detta!!!
Det är fasen inte så konstigt att jag har svårt för att träffa, och "öppna upp mig", för
någon ny  -  jag har ju redan en SJUK RELATION!! ...och det är nog inte många som
klarar av både mig (haha) och "det". Men, OM jag hade träffat någon, så kanske det
hade hjälpt mig att få bort och ersätta min jävliga inneboende!? Att inse att det finns
något/någon bättre kanske är lösningen? Who knows.

[photo by zestkitten]