släpp aldrig in dom här
släpp aldrig in dom här
släpp aldrig in dom in hit
ingenting från deras värld
släpp aldrig in dom här
och säg att
säg att du inte minns
släng alla kartor
säg att
du inte vet var jag finns
det är ett kallt krig
som dom säljer
men nånting dom vill jag ska
det är ett kallt krig
som dom säljer
men nånting
Jag vill inte ha
Fan fan fan fan fan... Okej, vissa brödtyper går inte att låta bli... De behöver inte vara
speciellt goda, det kan vara formen, "konsistensen" eller vafan som helst.... Låter det
sjukt!? Well, det ÄR sjukt.... Ångestmonstret har hittat tillbaka och röjjer som fan
i mitt huvud... Fuck it... Hittade förövrigt en dikt (eller vad man nu ska kalla det) igår
som verkligen berörde mig. Den beskrev det hela så himla bra:
I know what it's like to want to die,
I know how it can hurt to smile,
how hard it can be to speak.
I know what it feels like to lose control
and hurt yourself on the outside
to try and kill that thing on the inside,
and I know how it feels to know,
even while you try, that you can't,
because it will never be far enough
until it's too far.
I know how it feels to disappoint yourself
every day of your life,
and how it feels to know
that there is no one else to blame
and there never was.
I know how it feels to be full, of hatred, of self loathing.
I know how it feels to be empty, devoid of all emotion.
I know how it feels to bleed by your own hand.
I know how it feels to be high on dieting.
I know how it feels to wish with all your heart to not know.
Gosh, knappt sovit en blund. Kanske runt 3 timmar, nästan lika länge som jag och en
gammal vän från högstadiet tjötade i telefon under natten. Det var trevligt. Behöver
bättra lite på mitt sociala liv, haha. Vi satte iallafall upp ett mål om att jag ska vara
glad till sommaren - när människan kommer hem från fel sida Sverige. Kanske inte
borde räkna med att vara fullt frisk, men jag har lovat att börja leva. Det hade varit
nåt det!!! ;D
Nu när jag försökt städa mitt rum de senaste veckorna (gosh) så har jag läst igenom
några gamla dagböcker som dök upp ur antikviteterna. Helt underbart, haha. Tänk
vad mycket kul som hände när man var 15 år... =) Tyvärr insåg jag också att mina
matproblem började mycket tidigare än vad jag trott.... Men ja, det betyder väl att
det är ännu högre tid att slå sig ur skiten en gång för alla!? ^^
Jaa, i måndags var jag ju på bedömningssamtal på Östra Sjukhusets Anorexi/bulimi-
mottagning. Kändes lagom lustigt att åka dit igen. Trodde aldrig att jag skulle behöva
åka tillbaka, men i England blev jag vääldigt medveten om att jag inte var "klar" med
min behandling...
Anyway, jag fick bekräftat att min problematik gått från anorexi till BULIMI... Gosh.
Det ironiska är att jag mailat dem i en månad och bett om hjälp, och under samtalet sa
de till mig att det är tveksamt om jag kommer att få hjälp!!! Why!? De tycker att jag
inte är tillräckligt motiverad... Ärligt talat!? o.O
Blir så jävla trött... Menmen... Pratade med min läkare på vårdcentralen för en liten
stund sedan. Ska träffa honom nästa vecka och diskutera eventuellt byte av medicin.
Någon annan därute som först tagit
sertralin och bytt till
fluoxetin...!? Självklart
reagerar de flesta individer olika, men jag vore ändå väldigt tacksam för tips och råd,
samt personliga erfarenheter.
Okej, nu ser mitt rum faktiskt ganska kaotiskt ut. Måste börja få iordning saker och ting,
för nu går tiden äckligt snabbt. Åker snart hem!!! Hoppas att jag får med mig allt haha...
Frukosten idag bestod av............socker..... Känns inte speciellt bra. Dock har dessa tre
månaderna bestått ganska mycket av enbart söndersockrad mat - inte konstigt att mitt
midjemått växt med två mil... APRÖV!!! (Ja, jag får skriva det för jag mår piss över hur
jag ser ut nu) FML!? Hoppas att mina "nya extrakilon" försvinner efter ett tag hemma...
Otherwise I don't know what to do... o.O
