Om det ändå vore cancer?

// Mitt ätstörda liv, Tänkvärt //

Tänkte bara lite kort skriva om något som jag försökt få folk att förstå sen jag började blogga
från första början:  ÄTSTÖRNING  =  SJUKDOM  =  EJ SJÄLVVALT  !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Blir seriöst mörkrädd av all okunskap kring ätstörningar... Som den klassiska kommentaren:
"Var glad att du inte har cancer!" ..... Ääh, vill ni veta mitt svar på det? Jag har många gånger
ÖNSKAT att jag hade cancer istället för ätstörningar!!! Varför? Delvis för att folk inte påstår
att det är något man valt själv  -  cancer är en "accepterad sjukdom", och delvis för att det är
något man kan ta på, något som oftast går att operera bort. Ätstörningar sitter i huvudet, det
är något du måste jobba bort!! Det arbetet är allt annat än smärtfritt, och det kan ta år att bli
av med alla sjuka tankar som cirkulerar i huvudet dagligen. En del blir ALDRIG av med dem.
Men, enligt mig kan man ändå bli "frisk" trots tankarna, huvudsaken är att man inte handlar
efter dem, dvs. svälter, hetsäter, kompenserar och går runt med extrem ångest. Tack för att
ni tog er tid att läsa denna lilla snutt!!! Till er som fortfarande anser att ätstörningar är något
självvalt: .....really? Ledsen att du har lägre IQ än en platt mygga. Shit happens! Puss.



Mot lyckan!

// Mitt ätstörda liv //

Goooooomorron gomorron (a la Nile City) alla göttegrisar och modelejon! Waddup!?
Har som vanligt varit rätt kass med uppdateringen, vilket till stor del beror på att jag spenderar
varje dag på Östra Sjukhuset iofs... Och när jag INTE är där så är jag på gymmet, sover eller gör
något annat halvt meningslöst. Anyway, i torsdags hade jag ett extremt återfall (hetsätning) och
var övertygad om att that's it, nu är det kört, det här kommer jag fan ALDRIG att bli av med...!!
MEN! Efter den hemska torsdagen har i princip allt gått kanonbra. Alltså... KANON-bra! :) Har
varit på mycket bättre humör än tidigare, haft annat än ätstörda tankar i huvudet och för första
gången känt av hur det kommer vara när jag är frisk  -  för frisk kommer jag fanimej bli! Punkt!!
Hoppas att lyckan håller i sig, tänker rida på vågen så länge det bara går. Ha en fortsatt kalasbra
vecka så ska jag försöka uppdatera lite oftare framöver! Tjohej! ^^

Alltid fraktfritt, snabb leverans och grymma priser - Playman.se
Vi erbjuder snygga tillbehör och accessoarer till bland annat iPhone & iPad.

Bulimin ska dö

// Mitt ätstörda liv //

Har tagit mig igenom halva behandlingen nu, 6 veckor. Tyvärr har det inte blivit mycket
bättre, det har snarare gått baklänges de senaste veckorna, så som det ser ut just nu läggs
jagin på slutenvård i början av nästa år. Har undvikit det innan, men nu har jag snart inte
längre möjligheten att få den typen av behandling (t.o.m 25 år), och jag är så satans trött
på denna jävla skiten. Är slutenvård det som krävs för att bli av med helvetet så får jag gå
med på det. Jag ger mig. Nu får det vara nog, jag orkar inte mer. Sju år med ätstörningar,
varav sju månader på dagvård, och x antal månader med öppenvård. Uh! Eftersom detta
uppenbarligen inte hjälpt så är det nu bara det allra tyngsta artilleriet kvar; att "läggas in"
på avdelningen, permanent. Så om mina kära vänner och bekanta därute undrar vart fan
jag har tagit vägen, så ber jag om ursäkt för tystnaden, men jag har en del att tänka på...

Om någon (mot förmodan???) vill träffa mig, så är det december och januari som gäller.
Självklart kommer jag att gå kvar på öppenvården i glappet mellan dag- och slutenvård,
och förhoppningsvis får jag en praktikplats också så att jag har något att sysselsätta mig
med... Har eventuellt ett ställe för pratik klart, men vill inte säga något innan det är helt
hundra! ;) Ha en trevlig helg, alla vackra människor! Jag ska försöka med detsamma.

"Bio-träning"

// Mitt ätstörda liv //

Onsdagar = träna på jobbiga saker som förekommer i en "normal"/frisk människas vardag.
Dagens utmaning är biobesök! Förra onsdagen anordnade vi en egen filmkväll på rehab där
vi kunde välja att äta popcorn som ett av dagens mellanmål  -  en uppvärmning inför dagens
bio-träning... Det är nu min fjärde vecka i behandling (jösses vad tiden flyger iväg), och det
har gått väldigt upp och ner. Denna veckan har iaf varit bra hittills, så hoppas att det håller
i sig resten av veckan! :)

Kortslutning

// Mitt ätstörda liv, Vardagsbloggande //

Joråsåatteh... Nu har jag väl varit sådär gött upptagen med tjugotusenfemhundra saker på en
och samma gång, och inte haft tid att uppdatera bloggen, igen. Tredje rehab-veckan avslutad,
det är fan sjukt vad tiden på dagvården går snabbt. Kan bero på det härliga gänget VI är? Har
dock inte haft en helt bra vecka... Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu, utöver fighten
mot ätstörningsdemonerna (som tar enorma mängder energi), så min hjärna får kortslutning
lite hela tiden. Ganska oskönt, men som jag skrivit många gånger förr; skam den som ger sig!

Två veckor, check!

// Mitt ätstörda liv //

Hm, hur i helvete har det redan kunnat gå två veckor sedan jag skrevs in på rehab!? Jaja, nu
är jag iallafall med "i spelet". Har varit en jobbig start, men mycket har bannemig förbättrats
under denna korta, men intensiva, period. Har en lång väg kvar, men skam den som ger sig...
Om dagvården inte räcker hela vägen, så fick jag idag reda på att slutenvården har tagits upp
som alternativ. Hoppas att det inte kommer behövas, men, om det är enda utvägen att bryta
ätstörningsmönstret en gång för alla så är jag beredd att satsa på det - men i nuläget håller vi
fokus på pågående behandling... 2 av 12 veckor gjorda...

 
(bilden är länkad till mitt instagram)

Tänkte passa på att dela med mig av en status jag skrev på Facebook under veckan:

"Måste bara säga att personal och nuvarande patienter på rehab är helt underbara! Brukar
inte gilla arbetsplatser/avdelningar med enbart tjejer, men detta gänget av brudar (å tanter)
är fanimej bäst. Vi patienter jobbar med sega jävla sjukdomar som har förstört alldeles för
många år av våra liv, men trots den mentala terrorn som vi går igenom kan vi ha så jääävla
kul tillsammans.

Jag tror att allt skratt kommer hjälpa oss en bra bit på vägen mot tillfrisknad. Vi är så jävla
bra! ...speciellt på att driva med sånt man inte får driva med och reta skiten ur vår alldeles
fantastiska personal. Kärlek till oss!"

Måndagshelvete

// Mitt ätstörda liv, gif. my mood //

 
Jag orkar inte.
 
Spärra in mig. Snälla?
 

5:2-diet åt helvete!

// Mitt ätstörda liv, Recept & Mat //

Här kommer en grymt bra artikel som publicerades på Aftonbladets hemsida för ungefär
en vecka sedan. LÄS, och tänk igenom vad du egentligen sysslar med om du är en av alla
dem som tror att 5:2-dieten är THE SHIT... 
 

 
5:2-diet inkörsport till ätstörningar
Alexandra Dahlberg: Du får alla verktygen för att utveckla bulimi

För några veckor sedan gick jag på mitt sista möte på Östra sjukhusets Anorexi- och Bulimimottagning i Göteborg, där jag vårdades för det senare. Även om jag inte längre är i behandling så räknar jag mig för den sakens skull ännu inte som frisk. Ätstörningsproblematiken sitter hårt inpräntad i mitt sätt att leva och ända in i min personlighet, och det kommer nog ta flera år innan jag vågar sätta en friskhetsstämpel på mig själv.

Bulimi kan ta flera skepnader, men det genomgående för alla med sjukdomen är att man har problem med hetsätning och kompensationsbeteende. Alltså – man mår dåligt och har ångest, ofta för sin vikt, vilket leder till att man hetsäter för att dämpa ångestkänslorna. För mig kunde det handla om åtta smörgåsar, en pizza, en påse chips och två liter läsk i snabb följd. För att kompensera för hetsätningen ser man därefter till att kräkas, få i sig laxermedel eller, som jag, helt enkelt hoppa över måltider dagen därpå. Sen börjar det om igen.

Det är därför som 5:2-metoden är så farlig. Det är en direkt inkörsport till bulimi. Du får alla verktygen för att utveckla en ätstörning. Du svälter dig själv och lär dig se hunger som något positivt och bra. Du kanske lägger till en extra dag av fasta för att du åt en bakispizza med en massa läsk till i söndags - och vips, där har du ditt kompensationsbeteende.

Och så är bollen i rullning. Jag har ingen som helst förståelse till hur kunniga personer inom vård kan se det här som ett helt oproblematiskt alternativ för viktnedgång. 

Jag vill bara att du som funderar på att testa denna metod tänker en vända till. Du tycker alltså att det är värt att gå hungrig då och då i strävan efter den där drömkroppen? Okej.

Men kommer det fortfarande kännas värt när du inte längre kan gå på toaletten och göra nummer två utan att det börjar blöda och gör så ont att du vill gråta? Är det värt det när du är så trött att du somnar så fort du kommer hem från jobbet eller skolan? Är det värt det när du måste ställa in en resa för att du hetsätit kvällen innan avfärd och mår så illa att du ligger och spyr på avresedagen?

Allt det här är konsekvenser som jag varit med om, och de eventuella kilon jag tappat på grund av min bulimi var helt klart inte värda det.

Gör saker som din kropp mår bra av. Ät regelbundet och varierat och rör på dig när du får chansen. Se din kropp som ett verktyg för att kunna göra roliga aktiviteter, ge den energi så att den mår bra och tyck om den. 

Ta det från en som vet. Jag har låtit min kropp svälta några dagar i veckan under flera år. Och den har aldrig – aldrig – mått bra av det.

Alexandra Dahlberg

Tung start

// Mitt ätstörda liv, Tänkvärt //

Två dagar på rehab gjorda (av ca 60)... Hade väl inte en helt perfekt start, men nu när jag
väl har satt mig i kajaken IGEN så ska jag bannemig ro i mål också! Personalen är toppen,
och de andra tjejerna är jättehärliga. Man ser verkligen hur den här sjukdomen kan ge sig
på alla typer av människor, alla med olika ursprung och vägval i livet. Trots att patienter
kan vara och se så olika ut, är det lite läskigt att de flesta tänker precis "samma" tankar...
Då förstår man verkligen att det ÄR en sjukdom. Det verkar inte som att samhället insett
det ännu, att det är en sjukdom. "Var glad att du inte har cancer!" .....ehhh va!? Varför?!?
Ätstörningar är lika mycket en sjukdom som cancer, men det verkar inte speciellt många
förstå, vilket är fruktansvärt irriterande. Ätstörningar vill ta DÖD på dig, det är en dödlig
sjukdom  -  en jävligt lurig sådan.....eftersom den på sätt och vis får "kroppar/människor"
att ta DÖD på sig själva genom svält å hetsätningar osv. som (utöver psykisk terror) leder
till en hel drös fysiska problem  - och utan hjälp i tid:  DÖD. Chilla lite med vad ni säger till
någon som har en "problematisk relation" till mat, man kan aldrig veta vad som försiggår
uppe i hjärnkontoret... Det kan ju faktiskt vara så att det är infiltrerat av en ÄS-demon...

Dan före dan...

// Mitt ätstörda liv //

Tänk att tiden går framåt ändå;  imorgon startar rehabiliteringen mot ätstörningarna, min
andra och sista inskrivning (om jag får bestämma). Tre månader med måltidsstöd, samtal,
matlagning, kostlära, pyssel osv... Allt slit för att få hjälp har gett utdelning  -  finally! :)

...och ja, det låter väl lite som tre månader på ett vuxen-dagis? Stämmer väl bra på ett sätt,
men det hela går ut på att lära sig att acceptera sig själv och sin kropp  -  att ta hand om sin
hälsa och VÅGA leva livet. Om man har haft ätstörningar i sju år så är det inte det lättaste,
just saying. Så ja, det är ett vuxen-dagis  FÖR FIGHTERS  jag ska till. Survivors... We'll be
the champions in the end... <3

Läkarmöte, check!

// Mitt ätstörda liv //

Jahapp, alltid lika kul att bli utfrågad av läkare och psykologer. De får fram så mycket
skit man inte ens tänkt på själv... Saker man har för sig som egentligen är rätt solklart
"störda". Hej självblind!? Jaja, överlevde iallafall dagens läkarmöte, och hälsade på de
andra fyra tjejerna som är på rehab nu. Blir nog bra. En av vårdarna som jobbade även
när jag var där 2009 är kvar, min favorit dessutom, wohoo! <3

Måndag, kl 08.45, då startar det... Tre månaders heltidsjobb mot demonerna. SLAKT!

Sämsta veckan...

// Mitt ätstörda liv //

Jaha, och vad hände nu då!? JÄVLIGT bra fråga. Har hetsätit varje dag, hela veckan.
Kan bero på stress över veckan som komma skall, men det dämpar ju inte min ångest
direkt... Har nog aldrig längtat så mycket till en måndag i hela mitt liv. Självklart blir
inte allt superenkelt bara för att man är på rehab, viljan i att bli frisk ligger alltid hos
digsjälv, men ett dagligt stöd gör stor skillnad. Behöver det mer än någonsin... Hjälp.
 

Pure hate

// English text, Mitt ätstörda liv, gif. my mood //

En vecka kvar...

// Mitt ätstörda liv //

Tiden går  -  som vanligt. Nu är det bara en vecka kvar tills jag skrivs in på rehab för
andra och SISTA gången. Nu får det fanimej vara nog med den här jävla skiten. Jag
är sååå trött på att dessa helvetiska hjärnspöken sätter stopp för mig att leva livet...
Time to break free! #staystrong

Neeej, inte igen

// Mitt ätstörda liv, Träning //

Det var då helvete! Hade en kanondag igår, men det flytet höll ju inte i sig så jävla länge...
Klockan är inte ens 11 och jag har redan fuckat upp dagens intag av mat! /sadface/ Snart
bara en vecka kvar till rehab-incheckning dock, halleluja...

Ska bli gött att få köra säsongens första BodyJam ikväll, kan behöva lite "dance my tears
away"- feeling... Dessutom har Nordic Wellness Frölunda konvent imorgon, och då hinns
det bannemig inte med någon hetsätning på morgonen!!! Det blir Bodycombat, CXWORX
och BodyJam för min del. Alla mina favoritpass på rad  =  2,5 timmes pure happiness! <3

Usch, blä på mig

// Mitt ätstörda liv //

Jävla skitdag. Värsta hetsätningen på länge imorse. Försöker alltid fundera efteråt (när jag
återfått kontrollen) på vad som satte igång helvetet. Kan inte riktigt säga varför det hände
idag, och så djävulskt extremt... Möjligtvis för stressen över att jag ska in på rehab om två
veckor. Då menar jag inte att jag inte vill dit, men det är ändå en stor omställning = skapar
stress i min överbelastade hjärna. Fuck, fuck, FUCK this shit. Har sån fruktansvärd ångest
just nu. Känner mig tjockast i världen. Nej, jag vet att jag inte ÄR det, men det KÄNNS så..

Hittade en väldigt passande bild till inlägget. VÄLDIGT passande.



Rehab om 2 veckor

// Mitt ätstörda liv //

.....IF THIS ISN'T A "HALLELUJA MOMENT", THEN WHAT THE HELL IS ?!?? Hade
fått vecka 44 som tidigaste datum att läggas in, men nu är det 99,9 % klart att jag får en
plats redan de 2:a september. Känns helt sjukt (haha, skitkul). Jag kan erkänna att jag är
näst intill livrädd, trots att jag varit där förut, men samtidigt är jag megataggad! Under 7
års tid har jag haft hjärnspöken som torterat mig inifrån, dygnet runt. Visst, de kommer
säkert finnas kvar och jävlas med mig under en lång tid framöver, men nu jävlar ska jag
överta kontrollen över min kropp och mina tankar! This is it... #staystrong

Ni ska dö

// Mitt ätstörda liv, gif. my mood //

Ja, alla ska väl dö förr eller senare, men just nu syftar jag på mina hjänspöken. Var på
anorexi-/bulimi-mottagningen idag och fick reda på att jag har gått upp 12 kg (!!!) sen
nyår.... Kan inte direkt påstå att jag hoppar av lycka. Jag vet att jag har lagt på mig en
hel del muskler, men inte 12 kg... Förra veckan bidrog nog med en hel del "extravikt";
en massa kolhydrater, mycket sprit/alkohol osv. Festivaler är farligt? Ja, för min del.
Mår rent ut sagt förjävligt just nu. Fan vad livet är underbart. Eller kanske inte.


Härlig "buhu-buhu-bild" jag hittade va? Står inte och gråter framför spegeln varje dag,
men i mitt huvud händer värre saker 24/7. Börjar bli lite frustrerande. Nä, jävla äckel
som bott i min hjärna i 7 år utan att betala hyra, ni ska inte bara vräkas, NI SKA DÖ!!!!

Otillåtna texter

// Mitt ätstörda liv, Tänkvärt, Vardagsbloggande //

Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja skriva just NU. Att skriva av sig "offentligt" är
faktiskt himla bra när det handlar om ångestbekämpning (samt liknande skit), MEN, sånt
som far omkring i mitt huvud as we speak bör INTE skrivas ut på en blogg som är "öppen
för allmänheten". Vissa bloggar vääldigt detaljerat om sina problem, men personligen har
jag vissa gränser för vad som är "tillåtet" och inte. En del saker ska man hålla för sigsjälv,
alternativt skriva ner i en dagbok som man vet att ingen annan kan få tag i.

Efter de senaste inläggen, sedan bloggpausen, har ni kanske förstått att jag är i en ganska
jävlig svacka... De som följt mig ett tag förstår nog direkt vad det handlar om  -  trots att
jag inte skriver ut det ordagrant i varje inlägg. Ganska häftigt ändå? Anyway, bloggade ju
precis om dagens festival-planer... Efter att jag skrev fick jag dock ett bakslag med rejäl
ångest, och nu när jag skrivit av mig igen känns det bättre, trots att jag inte nämnt varför
jag mår kasst. DETTA är den främsta anledningen till varför jag bloggar!!!! Att jag sedan
kommit i kontakt med flera unga vuxna i samma sits  -  som tycker att MIN blogg hjälper
även DEM, är en fantastisk bonus. United we stand, peeps! :)
 

Living nightmare...

// Mitt ätstörda liv, gif. my mood //



Jo tack, jag vet... Hade en rätt bra dag på jobbet, med riktigt härliga volonärer vid min
sida  (jobbar under Göteborgs-festivalen Way Out West as you might know)... Tyvärr
gick kvällen åt helvete, så nu sitter jag här med kramper och min kropp hatar mig mer
än någonsin  -  samtidigt som JAG hatar min kropp mer än någonsin... How lovely...

Dagens match blev väl cirkus 2 - 0 till ätstörningshelvetet i mitt huvud. FUCK YOU!!!