Har en såndär riktigt jobbig kväll idag. Tänker för mycket. "Givetvis" har jag hetsätit, det
sker varenda jävla dag numera, så bara det får mig att vilja hoppa framför en skenande
långtradare (and that's a true story). Sjukt positivt inlägg alltså? Kommer fan aldrig sluta
undra VARFÖR jag skulle drabbas av denna jääävla skiten.. Jag tror att allt händer av en
anledning, att allt ont tillslut för något gott med sig, men detta är ju bara vidrigt. Kommer
aldrig få de 'förstörda' åren tillbaka. Har minnesluckor från gymnasiet. Gick inte på några
fester eller träffade folk under vissa perioder  -  TOTAL isolering. Gjorde så många sjuka
saker under min anorektiska period. "Jag" fanns fan inte... Why, WHY ME!?!?!!?? ...it's not
funny.. :/ Jag orkar faktiskt inte. Gör minst lika sjuka saker nu, med smygätning osv, jag
är som en jävla tjuv i mitt eget hem. Önskar att jag ska få styra över min egen kropp en
dag. Låter väl skumt för många, men ni som varit med om skiten vet vad jag menar.
Tur att det finns ett fåtal ljusa saker/personer i mitt liv, som iallafall stundtals får mig att
tänka positivt, men överlag har jag haft ett jävla helvete efter högstadiet. Vad hände? :'(

Note! Jag vill inte ha medlidande, överhuvudtaget. Vill inte få någon ful "attention whore"-
stämpel, tack... Jag hoppas bara att jag når ut till iaf några av er därute som själva, eller
genom någon i er närhet, behöver handskas med ätstörningsmonster. Glöm aldrig att det
är en SJUKDOM!!!! Alla störda beteenden är som hosta pga en halsinfektion. Det finns en
själ bakom ett sjukt yttre. Och det bör också påpekas; man behöver inte "se sjuk ut" för
att vara sjuk. Jag är normalviktig i dagsläget men har helt skeva matvanor (om man ens
kan kalla det för det) och mår sämre än på väldigt länge.. De flesta med ätstörningar har
blivit proffs på att dölja sjukdomen, så vakta tungan. Kroppssnack kan vara döden.


En sak till, under hela tiden jag suttit och skrivit detta inlägget och sökt bilder, har jag
kämpat stenhårt mot att inte smyga ut i köket och smuggla in ännu mer "hetsätnings-
material" medan familjen sitter och tittar på TV  -  trots att jag redan mår fysiskt OCH
psykiskt katastrof över allt jag redan ätit. Trying to keep myself busy...!! Synd att jag
inte lyckas lite oftare. Har redan ångest för en fest jag ska på imorgon. "Leva i nuet"?
Nix, inte med mina monster, men kanske en vacker dag. Den som lever får se.