Har ni någonsin drömt en väldigt fin dröm om någon, men ändå känt er fruktansvärt
obekväma med tanken när ni vaknar? Att kunna bli så confused av en vanlig dröm...
Frågan är hur drömmar egentligen uppstår, varför de är som de är... Kanske har de
någon stark underliggande mening? Är det omedvetet undantryckta känslor som tar
sig upp till ytan igen? Känner mig verkligen helt ställd nu. Hmm...

Tar mer än gärna emot era funderingar angående detta. Behöver nån annans tankar
om detta för att få lite perpektiv känner jag, haha!!!  :)

Bara en sak till!!!!! Upptäckte några gamla YouTube-klipp med en nära vän till mig,
när hon sitter och sjunger  (vilket hon fortfarande gör, men iaf).  Kan bara inte sluta
lyssna, det är verkligen helt fantastiskt vackert.  Kika in här:
http://www.youtube.com/watch?v=4luOHGe0QEA&feature=colike