Jaa... När jag vaknade imorse så saknade jag verkligen ljudet av kaffekokaren där
hemma. Att gå upp på morgonen och brygga kaffe är faktiskt jävligt trevligt!!! xD

Sen funderade jag på vad mer jag saknar. Några "saker" jag kommit fram till är:

* min familj - det inkluderar min puttisnuffsigulliga kissemiss <3
* mina fyrbenta bebisar "på landet" <3
* att handla på ICA med pappsen (ja, det saknar jag) <3
* att ta en kvällspromenad med bror <3
* ÄPPLEN - åh... <3
* svensk mat överhuvudtaget !!!!!! Ja, jag måste erkänna att svensk mat är himla
mycket bättre än engelsk. Det är lättare att äta nyttigt hemma, vilket underlättar
när man har en massa ätstörningsskit i huvudet...



Nu när jag varit hemifrån ett tag och fått lite perspektiv på saker och ting, har jag
insett vad som trots allt funkar bäst för att göra livet lite lättare för mig.
När jag kommer hem i december ska jag:

* börja skriva matdagbok igen
* ta upp min behandling
* BÖRJA TRÄNA (nåt kuuul) ^^

Måste tillägga en sak till mina vänner och familj: SLUTA SÄG ATT MITT LIV HAR
BLIVIT MYCKET BÄTTRE!!! Tolka mig inte fel nu, men att säga det när jag säger
att jag mår skit, det tar jag som att ni uppmuntrar till viktuppgång...

Det var LÄNGESEN jag var underviktig, nu är jag snarare det motsatta... Visst, jag
har inte de extrema panikattackerna längre och jag "ser inte sjuk ut", MEN jag mår
JÄVLIGT DÅLIGT med min kropp just nu!!! That's it. Så snälla, försök inte ens att
påpeka något annat... Jag måste börja träna regelbundet igen, komma hem och äta
nyttigare för att komma i form. Jag vill inte se ut såhär. Det kan jag inte leva med.