Om en timme bär det av till kyrkan. Skrev tidigare (HÄR) om att min farfars bror dött
väldigt plötsligt. Vi blev alla chockade. Hemskt. Men nu är det alltså dags för ett sista
farväl... Det är så konstigt... Skäms lite inombords för sista gången vi sågs också:

Jag skulle få tag på pappa när han stod i trädgården och pratade med Rune (som dött).
När jag såg att pappa inte var ensam så gick jag inte dit, varför!? Jo, för att jag tyckte
att jag såg ful ut i min rosa morgonrock och truls på huvudet... Jag kunde väl iallafall
hälsat!? Fan vad dum man är... Jag vet att det inte hade spelat någon roll, men ändå...
Det hade känts bättre NU om jag hade hälsat på honom. Jaja, sånt är livet antar jag.