Läs-tips !!!
// Tänkvärt //
Anyway, igår hittade jag en bok hemma (som min mamma köpt när jag var sjuk) som är
riktigt bra!!! Där finns texter om anorexi, bulimi och andra ätstörningar - både för dig
som är sjuk och för dina närstående. Det känns så jävla hemskt att känna igen sig i varje
kapitel... Men ofta är det ju så; att man lider av sympton från flera olika ätstörningar
samtidigt. Usch...
Här kommer några rader ur kapitlet "Hetsätningsstörning":
(boken heter "Bli vän med kroppen och maten" och är skriven av Camilla Porsman)
Vad du som närstående kan göra
Visa tydligt att du älskar, uppskattar, accepterar och respekterar din hetsätande anhöriga
precis som han eller hon är. Utöver den enorma press som hetsätningen i sig utgör och de
viktproblem som ofta är den givna följden av hetsätningen, så känner den drabbade sig
ofta osynlig. Den känslan förstärks ibland av att anhöriga, som upplever att de inte vet
vad de ska säga eller göra, drar sig undan och försöker låtsas som ingenting. Eftersom den
drabbade ofta skäms över sin ätstörning - det är inte för inte som hon äter i smyg - antar
hon ofta att andras undvikande beteende har att göra med att de ser ner på henne, ser
henne som viljesvag och misslyckad. Därför betyder det mycket att du gör klart att det
inte är så. Även om du tycker att det borde vara självklart eller uppenbart, så är det inte
det för den drabbade. Hon behöver få höra det, få din bekräftelse.
Det här kan låta lite absurt, men många hetsätare kommer att känna igen sig i följande
citat:
Jag skäms över att erkänna det här, men det har hänt att jag smugit in i barnens rum
och snattat ur deras godispåsar eller till och med ätit upp chips, choklad och annat som
de köpt hem till sig själva. Det spelar ingen roll hur väl de har gömt det, jag hittar det
alltid ändå. Sak samma med min mans hemliga gömmor. Det är som om jag har en
inbyggd radar när det gäller mat - finns det godis, chips eller kex hemma så hittar jag
det oavsett hur väl undangömt det är. [...] Jag vet inte hur jag ska stoppa mig själv!
- Liselott
Hej, nu är det MissC här igen!!! Fler än jag som känner igen sig i sista texten!? Fy fan...
Jag har verkligen en inbyggd radar som visar mig var allt onyttigt finns... Det är heeelt
sjukt. Man blir mästerdetektiv på det området - believe me... Att inte ha kontrollen att
kunna stoppa sig själv, att avstå från något frestande, är så obeskrivligt hemskt. Det är
som att någon annan sitter i din kropp och styr, medan hjärnan arbetar emot förgäves.
Jag vill vara normal. Jag vill bli frisk.
