När vi satt framför TV:n igår kväll, på landet, ringde telefonen. Från att ha haft en
mysig stämning förvandlades kvällen till en sorglig avslutning på en annars fin dag.
Min farfars bror hade hittats död i sin lägenhet under eftermiddagen...

Han var ingen avlägsen släkting som jag bara träffat en gång vart fjärde år. Han har
varit närvarande under hela min uppväxt. Nu är han bara borta... Jag kan spendera
timmar med att ligga och funderar över döden, och livet. Det är verkligen ett enda
stort mysterium.

När jag tänker på att livet trots allt är ganska skört, så kommer jag alltid in på ämnet
ätstörningar. Anorexi. Bulimi. Sjukdomar som tar upp alldeles för mycket tid av våra
liv... Jag önskar verkligen att alla ni som lider av ätstörningar och läser detta söker
hjälp!!! Jag hade aldrig kommit såhär långt utan hjälp. Visst, det har varit stundtals
olidligt, men det har varit värt det!!! Ändå är jag inte frisk. Men jämfört med hur jag
mådde för två årsedan är det helt otroligt att jag kan leva så som jag gör idag...

Om någon behöver prata eller bara behöver ett litet råd angående ätstörningar och
behandlingar, så är ni välkomna att maila mig!!! [ missc @ hotmail . se ]